Ultros

Ultros, utvecklad av Hadoque och publicerad av Kepler Interactive, är en verklig sällsynthet i den nuvarande indie-scenen. Inte för att den använder ovanliga mekaniker, utan för att den gör det genom en helt överväldigande estetik, en krånglig berättandesign och en spelfilosofi som kräver tålamod, tolkning och aktiv utforskning. Vi står inför ett videospel som inte bara vill vara en metroidvania: det vill prata med dig om liv, död, tid och upprepning... och göra det allt badat i psykotropiska neoner och biomekaniska varelser som verkar vara tagna ur en syra-mardröm.

Gameplay: Mellan svärdets egg och växtens rot

Gameplay-kärnan i Ultros är solid, direkt och familjär för fans av metroidvania-genren. Exakta hopp, närstridskamp, färdigheter att låsa upp som ger tillgång till nya områden... i början låter allt klassiskt. Men det som får det att sticka ut är sättet spelet introducerar mekaniker för tidsloopar: varje cykel återstartar världen men låter dig behålla nyckelframsteg och kunskap, vilket ger en metroidvania-upplevelse med temporära lager.

Kampen är smidig och tillfredsställande, med ett combosystem som belönar precision och strategisk användning av färdigheter. Det innehåller också en nyfiken utomjordisk trädgårdsmekaniker, där odling av vissa växter är nödvändigt för att låsa upp vägar eller underlätta utforskning, något som särskiljer det från andra titlar inom genren.

Konst och atmosfär: En lysergisk upplevelse utan bromsar

Om det finns något som gör Ultros till ett oförglömligt spel, så är det den visuella sektionen. Varje scen ser ut som en psykedelisk mural i rörelse, ett digitalt konstverk med mättade färger, organiska linjer och monstruösa skapelser som smälter samman med miljön. Konstnären Niklas Åkerblad (El Huervo), känd för sitt arbete i Hotline Miami, har gett fritt spelrum åt sin fantasi i en värld som verkar leva, vara utomjordisk och helt annorlunda än någon konventionell visuell norm.

Narrativ och utforskning: Inre resa i en tidsloop

Historien i Ultros avslöjas genom fragment, symboler och upprepade händelser i varje cykel. Den är kryptisk, filosofisk och öppen för tolkning – en upplevelse som inte är lätt, men belönar dem som vill gräva djupare. Spelet tvekar inte att få dig att känna dig obekväm, att tvinga dig att ifrågasätta vad du ser och att söka efter mening mellan det symboliska och det bokstavliga.

Utforskning är avgörande. Det finns hemligheter överallt, alternativa vägar, stigar som endast öppnas genom att odla vissa växter eller genom att dra nytta av det som lärdes i tidigare cykler. Det är inte ett spel som du kan avsluta utan att vara uppmärksam: det kräver engagemang, nyfikenhet och en god dos intuition.

Slutsats: En resa du inte lätt glömmer

Ultros är inte ett spel för alla, och det gör ingen hemlighet av det. Det är en visuellt överväldigande, narrativt kryptisk och med en krävande spelupplevelse. Men för dem som anpassar sig till dess frekvens är det en unik juvel, en metroidvania som inte bara vill underhålla, utan också lämnar dig med konstiga tankar svävande i ditt huvud efter att du stängt av konsolen. Om du attraheras av det olika, det konstnärliga och det förvirrande, är detta en av de titlar du bör prova.