The Textorcist: Berättelsen om Ray Bibbia

Det första som bör sägas om denna titel är att den presenterar en verklig utmaning tack vare sina olika mekaniker. Du kommer att kämpa för att överleva ett kulregn, samtidigt som du skriver ut exorcismkommandon: det enda sättet att attackera fiender.

Så, The Textorcist är ett kulregn där tangenterna på tangentbordet är ditt vapen – men förvänta dig inte att de fraser och meningar du måste skriva ut är raka och enkla. Du tar på dig rollen som Ray Bibbia, en privat exorcist som kämpar mot de demoner som invaderar staden. Utöver bibeln som alltid följer med dig, är dina attackmetoder i form av exorcismkomplott och texter som dyker upp på skärmen. Detta gör för en hektisk upplevelse då du måste undvika attacker samtidigt som du skriver på engelska och latin.

Man kan inte neka till att spelets svårighetsgrad är det som gör det löjligt roligt. Inte bara sätts dina reflexer på prov, utan även din förmåga att anpassa dig till olika fiender och konfrontationer. Det finns tio bossar totalt, var och en med sina egna rörelser och miljöer, och de kommer alla att få dig att svettas.

Striderna är ganska varierande och därför mycket njutbara, eftersom du gradvis vänjer dig vid mekanikerna. Striden handlar i grunden om att undvika attacker och skriva med tangentbordet. När du fullföljer varje steg av exorcismen, försvagas fienden. Men om du får en träff, kommer bibeln att falla till marken, och du kommer att dö om du inte lyckas recitera hela exorcismen.

Även om spelet är extremt svårt, gör stridsmekanikerna det verkligen roligt. Det är inte bara en klassisk kulregn där du måste undvika attacker och skjuta – tangentbordsmekanikerna gör det unikt.

Visuellt är det som att se ett 16-bitars spel med väl utformade sprites och miljöer som sprakar av pixlar och färg. Ljudspåret är utformat för att ge oss en adrenalinkick när vi spelar, och det lyckas ganska bra. När det gäller grafik är det fantastiskt – mörkt, som man skulle förvänta sig av en exorcist/demon-genrer.

Sättet som berättelsen utvecklar sig på är också ganska slående – det är något mörkt och seriöst, men ändå humoristiskt, vilket gör det ännu mer tilltalande. Det är ett fantastiskt spel, absurt på vissa sätt, men njutbart från början till slut.

Slutligen är svårighetskurvan mycket bra nivåerad, så du kan fortfarande visa upp dina tangentbordskunskaper i slutet av spelet. Låt oss börja exorcera!